Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Jag kan inte vara annorlunda än jag är,»
sade Stolt, stolt. »En hvar har sitt humör, som
salig Glad alltid brukade säga, och mitt har
al-drig varit artigt eller muntert, isynnerhet sedan
Gladen skiljdes vid mig.»
»Men tänk, om ett fruntimmer, en ung flicka
menar jag, skulle tycka om honom, sädan han
är, Stolt?» sade Maja.
»Det — skulle inge mig aktning för henne!»
sade Stolt, »och — en god gröt kokar hon, det
är visst!»
»Och när en blir äldre, Stolt,» fortfor Maja,
»sä kan det allt vara roligt —jag menar för
karlar — att ha sitt eget hem, och sin egen hustru,
som kokar åt en gröt om aftnarna och håller en
sällskap — Stolt, han?...»
Stolt svarade ej, men drog en lång suck»
och samtalet kom icke längre den gången.
Göthilda var, till börja med, mindre väl stämd
(ör den nykomna. Hon undrade mycket,
hurudan hon var, om hon var en ”mamsell ingenting”
som så många andra, hurudan hon skulle bli och
om man kunde göra henne till ”någonting.” Och
sedan hvad bon skulle kalla henne. Till börja
med nämde hon henne: ”Ifvars testamente”.
”Ifvars testamente” satt tyst och flitig och
sydde i Dalbergska hemmet, så fort hennes
krafter hade återkommit. Men hon log så qvickt,
och vackert åt Göthildas infall och utfall, såg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
