Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Liten Karin! min bror Ifvar, din fordna
lärare och vän, önskar förnya bekantskap med
dig!...
»Hvad? Hvem?... Huru!» stammade Ifvar,
så förvånad, så förbluffad, så nästan
afsigkom-men, att — Amerika visst aldrig applåderat till
hans sång, om han der icke haft bättre
konte-nans. Att en flicka skall kunna göra hvad hela
Amerika ej kunnat göra, bringa en ung herre ur
fattningen!
Men syrprisen gjorde också mycket.
Och liteti Karin — hon spillde bär och mjölk
på duken, bon rodnade, hon bleknade, såg upp
på Ifvar med djupblå, stumt talande ögon, såg
ner igen, gjorde precist hvad hvar och en annan
ung flicka i hennes ställe hade gjort.
Hedvig fortfor: »hon kallas nu husets dotter,
allas vårt barn. Vi äro alla fäder och mödrar
åt henne. -— Och det måste jag säga, att bättre
barn finnes icke i verlden. Men som hennes
fosterfader, måste du äfven Ifvar bidraga till
hennes uppfostran och vara betänkt på att lära henne
något. Musik, t. ex. hon har en ovanlig
fallenhet ...»
Hedvig kallades bort i detta ögonblick. Hon
måste lemna de två.
Ifvar hade svårt att hemta sig ifrån sin
öf-verraskning att återfinna trädgårdsmästarens späda
dotter, i detta ädelt och behagligt utbildade unga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
