Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
General Herkules ville folkets väl, men ville
verka det såsom dess beständiga förmyndare och
diktator. Han ville styra det faderligen, men
— — han ville styra det.
Augustin, såsom ledare för de yngres grupp,
ville bereda folket tillfälle till förkofran, så inre
som yttre, han ville verka genom uppfostran,
genom anda och efterdöme, men för öfrigt ville
han låta folket — styra sig sjelft.
»Det går aldrig, eller — det går åt
helvete!» utropade general Herkules.
»Det skal), det måste gå, och till
himmelriket!» svarade Augustin, »såvida sjelfständigt
goda och tänkande menniskor höra dit.» Och
ban sökte bevisa sin sats.
General Herkules försvarade häftigt sin.
Augustin försvarade och förklarade sin. Båda
kommo ej ur fläcken med hvarandra. Slutligen
blef gamla grefven ond, slog knytnäfven i
bordet, och sade:
»Gör för t... n d... r hur ni vilja. Jag
bryr mig icke om era tillställningar, jag har
sagt er sanningen, och ni skola inse det en dag.
Jag ger f..n hela fabriken, eller republiken...
Men, vi bli goda vänner ändå, Augustin! är
det ej så!»
Och tvärt öfver svaljet, eller skranket, som
skiljde dem åt, räckte de båda hvarandra
hjert-ligt handen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
