Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Här har också blifvit så ovanligt tråkigt i
huset sen en tid,» grälade han ibland. »Ingen
kalabalik, ingen ”urvädersdans” får man numera
se; ingen Bellman får man höra mer. Den der
fördömda philantropien bar jagat all glädje ur
huset. Och för bara förnuftighet och
människokärlek så hinner man icke mer vara treflig och
glad. Utan der sitta ni och stoppa era
hufvu-deo tillhopa i committeer och conclaver, och tro
att ni skola ombilda verlden. Dumt prati nej,
då går jag hellre ut i skog och mark och ser
på hur Gud har gjort den. Och der ser jag ock
hvar haren har sin gång. Men fan vete hvart
hararne tagit vägen sen en tid. Jag tror, min
själ och pina, att de också hålla philantropiska
committeer. De lära handla om, om det är
råd-ligt att göra vargarne till medborgare i
samfundet. Verlden blir så förnuftig, och så human,
att den blir alldeles odräglig.»
En annan gång sade han till Hedvig: »mitt
harn, jag börjar bli gammal. Jag känner det.
Jag blir knarrig och stygg. Ni kunna bli trötta
vid mig. Ta mig fan hlir jag icke trött vid mig
sjelf. Jag duger till ingenting mer här nere. Jag
ville att vår Herre anställde mig snart vid sitt
regemente deroppe. Kom ihåg Hedvig, att jag
vill ingen grannlåt ha vid min begrafning, på
friskt granris vill jag ligga i min kista, och gamla
soldater skola bära mig till grafven.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
