Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
icke Dunderbergsfrun, utan morbror Herkules sjelf
med gult hälte å la Carl XII, och
thorshamma-reo i handen, samt hans trenne unga
sekundan-ter med röda skärp och facklor uppe på berget
bland ruinerna. Solar och svärmare och
brinnande namn sågos derifrån uppstiga i luften
lysande och smattrande. Hvar ny explosion
besvarades med hurrarop nerifrån stranden.
En öfverraskning för alla var att se detta
skådespel upprepas på vattnet, der, ifrån små
båtar med flaggor, som oförmärkt rott fram åt ön,
skott lossades och fyrverkeristycken afbrändes.
Det var sällskapet Svearne, som hade fått reda
på festen som här firades, och ville på sitt glada
sätt tillkännage sitt deltagande. Andra små
båtar lade ut från stränderna, rundt omkring med
stort folk och små barn uti, som lockades af det
granna skådespelet, af vattnets och luftens ljus,
och lugn i den undersköna aftonen.
Ja, underskön var denna afton och blef om
möjligt skönare ännu, då den öfvergick till natt,
ljus, klar natt. Ty då de bullrande, prasslande
eldarne hade slocknat då stod månen högt på
himmelen, högt öfver Dunderberget och log som
ett mildt, ljust modersanlete öfver barnens lekar;
och luften var så ljuf och lugn, att
mennisko-barnen andades deri som i en atmosfer af ren
moderskärlek.
»Jag känner mig så särdeles väl stämd i af-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
