Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
håller mig till Sveda Antika och skall der välja
min plats!» Detta sade generalen i godlynt
munterhet i det han slog opp Dahlbergs stora verk,
som låg på ett bord bredvid det der Göthilda
hade sina kort.
Det blad han slog opp visade det inre af ett
grafchor prydt med fanor, hjelmar och svärd.
Generalens ansigte fick härvid ett allvarsamt
uttryck, och en viss häpnad öfverkom alla som sågo
det uppslagna bladet och som hört generalens ord.
Göthilda bleknade och tårar sprungo fram i
hennes ögon.
Generalen stod tyst en stund och betraktade
bladet med grafchoret, och hans allvarliga uttryck
ljusnade till ett stilla leende. »Nå ja, hvarför
icke!» sade han, »denna plats är så god som
någon, ja, bättre än någon annan när man
kommit till vissa år... Nej! Icke så min lillaGötha,
min lilla gesäll!» fortfor han innerligt i det han
lade sin hand öfver Göthildas ögon, som våta
och varma som daggfulla sommarnätter stodo
vända till honom: »Nej barn! Man skall ej gråta
öfver de gamla som dö, blott öfver de gamla som
öfverlefva sig Sjelfva. Och för döden fruktar jag
ej. Men väl för ett långsamt döende, en lång
sjuksäng med vakmadammer och doktorer, Gud
bevara mig derför!... Nej, som store Kung Karl,
så är det godt att få ,dö, och vackert med. Han
dog bra, dog som han lefvat, ansigtet mot fien-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
