Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
här som har något att säga mot’ min
systerdotter Göthilda Dalbergs förlofning med min
brorson Jarl Herkules!»
»Hans far får åtminstone ha ett ord med i
laget!» talade nu en röst, som ljöd främmande,
och som ej hade väckt mera häpnad, om den
kommit från himlen. Och fram i rummet trädde
en gammal man, med vackert utseende, rak,
något stel hållning, frisk färg, och mildt, allvarligt
uttryck. Han var civilt klädd, men på hans svarta
frack lyste en tapperhetsmedalj i guld, lika den
som general Herkules bar> Straxt efter honom
gick — men stannade vid dörren — en
femti-firs man, äfven i civila kläder med en treflig
fetma, trindt och särdeles jovialiskt ansigte.
Den äldste af de två, som tycktes vara
husbonde till den andra, och som åtföljdes af
Augustin, gick med långsamma steg fram i
rummet, under det han fastade sina blickar på
general Herkules, som stod nästan midt i rummet,
och hvars kraftiga gestalt, i dess militäriska prakt,
dessutom var starkt i ögonen fallande.
Generalen hade vid den främmandes röst hastigt rätat
upp sig, och vändt sina ögon mot honom, och
så förblefvo de, styft stirrande, under det
främlingen kom närmare. Några steg ifrån
generalen stannade han, räckte ut handen och sade med
en röst som djup rörelse gjorde sväfvande:
»Känner du mig icke mer, broder Wolmar!»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
