Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Besitta, det var sannt!» utropade generalen
häftigt, det hade jag *å när glömt 1 Ooh nu —
fan vet hvart den tagit vägen, den der törntag*
gen som jag hade i bröstet emot dig. Jag
känner ioke till den nu. Men ... fan anamma!
hvarför påminte du mig? Nu mins jag det allt!
Ja, Arthur, hur kunde du aå göra... så handla?
så». •.
»Jag har handlat enligt samvete, och
öfver-tygelse, WotmarJ» afbröt den andre lugnt och
fast »Men,» tilläde han med sorgset uttryck,
att du icke velat tro derpå, att du blifvit min
ovän, det har kostat mera på mig än jag kan
säga; och att du så känt oeh tänkt och ej
velat lyssna till de bref jag skrifvit, deri har du
haft oritt, Wolmar!»
oAnfåkta mig! börjar jag icke att tro det
sjelf!» utropade generalen orolig.
»Ja. det har du haft!» fortfor brodern.
»Sedan jag upphörde att hära vapen för
Sverige, har jag ieke burit vapen mer. Jag har
lefvat som en fredlig borgare på mitt
fädernegods, odlat Fiolands jord, och utsått odlingens
frön i finska hjertan. Jag bar varit Gud och
mitt fosterland trogen, oeh har med mitt
samvete frid.»
»Frid då min bror! frid i evighet emellan
osa!» utbrast generalen med styrka, oeh
skakade broderns hand.
SttkonHf. II. 11
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
