Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ren ocb — jo; riktigt! generalen satt vid sitt
arbetsbord tillbakalutad i den gamla, götiska
stolen, och slumrade god t, med hufvudet nedlutadt
mot bröstet. Pä bordet framför honom läg hans
”Carl XII» bibel” uppslagen, och bredvid låg
"thorshammaren” och hans hand hvilade på skaftet.
Ifvars unga hustru och Göthilda smögo fram
p& ti, och satte kransen pft den gamles hufvud
varligt, varligt!... och drogo sig sedan med
katt-Steg tillbaka, icke litet; förtjusta öfver att saken
lyckats dem sft väl» och att han icke hade
blifvit väckt.
De förenade sig derpå med sina syskon och
vänner, som hade samlats i det yttre rummet,
der Augustin höll i sina bänder ett stort med
silf-ver rikt beslagit dryckeshorn, hvilket var en he*
dersskänk af syskonen, till morbror Herkules. Och
alla uppstämde nu den glada, honom kära sängen:
»Svearne fordomdags drucko ur hora!»
Vid de friska, älskade ljuden skulle den gamla
grefven vakna, och bli glad; så var det ämnadt;
men — han vaknade ej.
Skönt var att se den gamles hufvud med
den gröna lagerkransen öfver det silfverhvita
håret; morgonsolen kastade sitt gull deröfver.
Eternellerna lyste som stjernor.
Sången var sjungen till slut »Det är
märkvärdigt att han icke vaknar!... Skola vi sjunga
sången om än en gång?»... sade syskonen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
