Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hollands lyckligaste man
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
personlighet, att hans bekantskap är mödan värd, äfven om
man ej intresserar sig för vegetarismen. Han brukar
kalla sig Hollands lyckligaste man".
Det var intet lillgammalt i dessa hennes ord,
fastän det nog förefaller så, när jag berättar därom.
Det var bara käckt och svallande af beundran för
fadern.
"Topp", sade jag, "jag följer med. Och tack
för eder vänlighet!"
Sedan hon uträttat sitt ärende och vi i
förbifarten beundrat klockspelet i det gamla vackra
rådhuset samt bogseringen i en at de för de holländska
städerna så karaktäristiska kanalerna, förde oss vår
väg utanför stadens hank och stör.
"Gudskelof, att vi kommit ut till luft igen!
Tycker ni inte, att våra holländska städer äro rysliga?
Det är af gammalt karaktäristiskt för oss, att vi
behöfva så litet utrymme. Se på våra mästares
taflor! Städerna kunde gärna vara afpassade för att
taga liten plats, om ej detta sträckte sig äfven till
tomternas yta och rummens kubikinnehåll. Vi ha ej
ens råd att låta kyrkorna vara fristående".
Jag förstod godt, att det som sades varit i säck,
innan det kom i påse. Men sant var det i alla fall.
Och det var för henne ingen utanläxa. Hon förstod,
hvad hon sade.
Landskapet är vänligt. Rågen är vanlig, och i
den blommade nu blåklinten, det kära ogräset. I
betesfälten stå fruktträden i rader. Där tages sålunda
dubbel skörd, på samma gång kreaturen få skugga.
"Här är det", sade hon, i det vi stannade
framför ett hus, som mycket lifligt påminde om en skånsk
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
