Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hollands lyckligaste man
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
bondstuga. Huset var af tegel, afrappadt i hvitt, och
med brutet, torfbelagdt tak. Så sågo alla äldre hus
ut där.
En ungefär femtio års man, magerlagd, spänstig
och med klar, liffull blick kom ut.
"Här har jag fiskat upp en stackars mindre
vetande", sade hon skämtsamt.
Den småleende blick han fäste på mig lät mig
förstå, att jag icke var den förste, som hon sålunda
kom dragande med.
"Jag vet egentligen inte hvem han är, men han
talar franska".
Det betydde i hennes ögon, att jag — trots
min okunnighet om vegetarismen — icke var alldeles
barbar. Här tala nämligen alla bildade människor
franska lika bra som sitt modersmål.
"Välkommen!" sade den gamle hjärtligt och
räckte mig handen, hvarvid presentation skedde.
Då han sagt sitt namn — van der Steur —
tillade jag i den ton, som tycktes vara husets vanliga:
"Hollands lyckligaste man?"
"Jaså, hon fick lof att taga till så groft artilleri
för att besegra er!... Stig in!"
Det rum, i hvilket jag blef införd, talade genast
om för mig, att min värd var en man af mitt eget
yrke — en skriftställare.
"Förlåt, är det ni som skrifvit ’Jordens folk och
land’?"
"Ja, känna ni till det uppe hos er?"
"Allmänt. Det fins till och med två
öfversättningar på svenska däraf — en fullständig och en
starkt sammandragen".
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
