Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En sagoberätterska
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
"Det var en rolig saga, och en bra saga".
"Ja, man skall aldrig fly för en inbillad fara och
inte tro att enhvar, som rynkar ögonbrynen, är ens
öfverman", säger mamma.
"Du har alt en riktigt bra mamma, du".
"O, ja", utbrast hon, och hennes ögon lyste.
"Nu är jag strax hemma. Här är kiraly palota[1].
Vänta i dess park, tils jag kommer tillbaka".
Och innan jag hann svara, var hon borta.
— — —
"Nu gå vi vägen förbi mamma, så att hon får
se, huru fin jag är", sade hon, då hon kom åter.
Hon hade röd- och svartrandig kjol med bård,
ljust randigt förkläde med bård, mörkt lif, som var
snördt fram, och under detsamma en hvit tröja af
bomull, hvars ärmar voro mycket vida. Håret hade
hon benadt och flätan hängde efter ryggen. Det där
syntes vara kvarlefvan af någon ungersk nationaldräkt,
som nu är mycket sällsynt. Hvad som däremot är
vanligt i Ungern är att damerna ha sina kappor
garnerade som husardolmor [2]. En sådan hängde öfver
Sárikas arm.
Och till utseendet var Sárika rätt typisk för sin
ras: mörkögd, mörkhyad och mörkhårig samt med
temligen rundlagdt ansikte. En german tycker
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
