Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nastka
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
vill jag aldrig bli, och blott jag konfirmerats
skall jag flytta till staden, och aldrig skall jag
gifta mig!"
Hon sade detta så lillgammalt och säkert.
Stackars barn! Det ingick ingen dröm om hem i dina
föreställningar.
"Har du lekt med dockor, Nastka?"
"Jag har aldrig lekt. När jag var liten, fick jag
passa de små syskonen — som nu äro döda — och
hjälpa mamma. När jag blef större, fick jag valla
korna och fåren och getterna och gässen [1]. Det är
så förfärligt tråkigt. Pojkarna, som valla, ligga mest
på rygg och se upp i himlen eller klatscha med sin
långa piska. Det ha vi flickor ej ro till. Inte blir
det något att sticka på strumpan, och vi ha
ingenting annat att läsa än bönboken, som man snart kan
utantill".
Jag önskade se kyrkan, men där inne pågick en
mässa, och jag ville icke störa. Det var mest
bondhustrur där. Ungdomen var på sitt håll och dansade
— efter fiol och tamburin — och bönderna voro på
krogen eller ute och fiskade. Men det var ingen
glädje, om fisket var rikligt, sade Nastka, citerande
ett ordspråk, som löd:
När fisken är lätt att fånga,
blir axena icke många.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
