Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En historia om döden och det, som är starkare än döden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
föregående dag varit sysselsatt i sitt laboratorium.
Plötsligt hördes en förfärande knall. Man skyndade dit och
fann Padovellis svårt lemlästade lik midt i all den
öfriga förödelsen. Den gamle hade på senare tiden
lifligt intresserat sig för de kemiska laborationerna men
alltid iakttagit stor försiktighet... I samma
ögonblick som jag läst telegrammet hade jag beslutit mig
för att resa till Rom. Vid lugnare eftertanke föreföll
mig beslutet dåraktigt, men jag öfvergaf det dock
icke. Det värkade på mig som en befrielse. Jag
reste. De mig under vägen mötande tidningarna
meddelade nya detaljer. Den gamle Padovellis affär hade
under de senare åren gått med stor förlust. Han hade
olycksfalls- och lifförsäkrat sig för höga belopp, och
man hade anledning antaga, att explosionen ej var
någon olyckshändelse utan ett själfmordsarrangemang,
afsedt att bedraga försäkringsbolagen. Denna nya
underrättelse kom mig blott att påskynda resan ... Och
så stod jag inför Ersilia. Hon var en helt annan än
den jag lemnat. Mognare, vackrare, bruten af sorg
men dock med bibehållen fattning. Det var mig
omöjligt att begripa huru jag kunnat låta mig drifvas bort
från henne och huru jag kunnat hålla ut att lefva
skild från henne. Jag hade aldrig älskat någon annan
än henne — jag hade alltid älskat henne. Det kände
jag nu. ’Jag har kommit för att fråga, om jag kan
och får vara er till någon hjälp nu’, sade jag. — ’Vi
stå nog icke att hjälpa’, svarade hon, ’men inga ord
kunna utsäga, huru tacksam jag känner mig för att du
ville försöka och för att du kom frivilligt’. Jag kved
i mitt hjärta öfver, att jag icke fick säga henne, hvad
jag kände. Men det gick ju ej an. Jag måste
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
