- Project Runeberg -  Systrar och bröder i främmande land : berättelser /
144

(1904) [MARC] Author: J. L. Saxon
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En historia om döden och det, som är starkare än döden

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

förlängt denna studietid långt utöfver hvad hon tänkt
sig. Hon hade aldrig kunnat glömma, att jag stält
mig i breschen för henne till den grad som jag gjort
— hon skulle aldrig ha tillåtit det, om hon ej vetat
att jag icke behöfde stå brödlös och ej trott, att det,
som skedde, i öfrigt varit till min förmån. Hon hade
sedan alltid följt mig och var glad att sent omsider
ett tillfälle yppade sig för henne att visa sin
tacksamhet. Hon vardt stannandes i Rom i flere år."

"Hvad sade er hustru om det?"

"Hon och Helen blefvo de bästa vänner. Och
därunder bekände Helen för henne, att hon älskat mig
under sin kontorstid. Ersilia hade sålunda varit
skarpsyntare än jag. Helen hade icke röjt sig,
emedan hon ville bli älskad för sin egen skull — hon
ville vara den fattiga kontoristen medan hon vann
mig, om jag nu stode att vinna. Förr än hon
önskade det, förstod hon emellertid, att jag ingenting
kände för henne. Helen var värkligen en utmärkt
kvinna, som i sig förenade amerikanskans bästa
egenskaper: hurtighet, varmhjärtenhet, fördomsfrihet.
Såsom de flesta kvinnor, såg hon bättre ut vid trettio år
än vid knappa tjugo. Jag intresserade mig mycket
för henne, och vi voro mycket tillsammans."

"Nu kom en ny krasch? ... Ja, jag menar
naturligtvis icke ekonomisk."

"Nej, det kom ingen. Men min hustru sporde
mig en gång, om jag ej trodde, att Helen kunde göra
mig lyckligare än hon själf förmådde. Spörsmålet
hade kvalt henne länge. Det skulle göra henne stor
sorg att falla undan. Men större än hennes sorg
skulle hennes glädje vara öfver att få bidraga till min

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 01:48:29 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/systbrod/0142.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free