Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En historia om döden och det, som är starkare än döden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
lycka. Hon sade alt detta så stilla, så varmt — men
jag kände, att hon menade allvar. Att offra t. o. m.
sig själf, det är kärlek!... Och då jag svarade henne,
att ingen annan än hon kunde ge mig kärlekens lycka,
hur strålade hon icke! ’Jag har vunnit dig på nytt,
älskade!’ sade hon... Så gick lifvet. Helen Marston
dog, och vi lykte hennes ögon. Min hustru dog, och
jag lykte hennes ögon. Jag sålde min fabrik och gaf
hufvudparten af min egendom till samma vackra
ändamål, till hvilket Helen Marston donerat sin
förmögenhet — till ett institut, som har till uppgift att väcka och
släcka massornas törst efter skönhet. Och så sökte jag
platsen här. Ty jag ville ha något att göra, samtidigt att
jag var nära stoftet af henne, som var min halfva själ.
Naturligtvis ansågs jag ha blifvit fnoskig af sorg efter
henne, men jag var ju ej farlig för min omgifning, och
jag lofvade att använda alla kustodssysslans inkomster
till kyrkogårdens försköning och till dess kyrka. Det
var mig följaktligen ej svårt att få min ansökan bifallen.
Här först lärde jag mig förstå, huru högt jag älskade
henne, och nu lefver jag med henne i ännu starkare
grad än då hon hörde till de dödlige. Min bostad
utgör endast en förvaringsplats för en samling minnen
af henne. Hvarje min handling af någon slags
betydelse föregås af en slutledning, hvad hon skulle ha
tänkt därom. Och så är jag naturligtvis öfvertygad
om att träffa henne efter döden, som jag tror vara blott
en ingång till lifvet. Det, som fröjdar flertalet
människor, har intet värde för mig, men ändock njuter jag
af tillvaron — framför alt det i densamma, som hon
höll kärt. ’Det vore tungt, älskade’, sade hon på sitt
sista, ’att gå bort från dig, om jag icke visste, att vi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
