Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sixtinska Madonnan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
16
TAFVELGALLERI
"Governadore, du har sett ’Alexander’", sade påfven leende och pekade på Rafael, men åt
min Alexander skulle jag, med din tillåtelse, hafva ett uppdrag att gifva."
"Helige fader, ni eger rätt att befalla," sade guvernören, som knappt kunde taga sina ögon
från Eafael, "och soldaten, som heter Malatasta, lyder!"
"Jag önskar, att Eafael skall måla af din dotter," sade Leo med en sidoblick på konstnären.
"Ers helighet kan vara öfvertygad, att jag skattar det såsom en hög ära, mumlade
Galeotto.
"Grefvinnan Malatesta täcktes oinskränkt befalla äfver mig," anmärkte Rafael med en djup
bugning. "Men jag skulle önska, att fröken läte måla sig i denna glänsande drägt, —om möjligt
Tid vaxljus."
"Ett porträtt," sade Leo, "skulle säkerligen vara mindre önskvärdt för grefvinnan Aldruda,
än en komposition, i hvilken hon finge en rol. Fröken di Malatesta är af en ätt, som i sina
annaler upptecknat icke allenast hjältar utan äfven hjältinnor."
"Jag tar mina ord tillbaka," sade Rafael med ett blygsamt leende.
"Helige fader," svarade Aldruda, i det hon såg den ädle gubben fast i ögat, "jag har ingen
lust att uppträda som hjältinna."
Prelaterne i påfvens närhet sågo ut, som om de blifvit slagne af åskan. Leo X kunde icke
tåla någon motsägelse, huru fint, ja till och med huru klassiskt den än måtte vara framställd.
"Jag önskar att blifva en skaldinna," sade Aldruda . . . kanske når jag mitt mål, när
Horatii "nio år" äro förgångna — ’nonumque prematur in annum; membranis intus positis, delere
licebit quod non edideris’; — men amason blir jag aldrig. Vill Rafael måla af mig, så skulle jag
hälst vilja framställas såsom en helig jungfru, en martyr eller, om jag skall säga mina innersta
tankar — såsom madonna . . ."
"Hör du, Rafael," anmärkte Leo, i det han mönstrade damen med ett fint, ironiskt smålöje.
"Ädla grefvinna," svarade Rafael med en mild, men mycket bestämd ton, det står ej i min
magt att godtyckligt välja en urbild för mina madonner. Ofta har jag försökt att komma närmare
det ideal, som jag bär i mitt inre, men min sublima drömbild beslöjar sig, så snart jag fattar
penseln , och den målade madonnan liknar ingalunda den eviga, himmelska, som jag i inspirade
ögonblick skådar. Mina madonnor äro den måttstock, på hvilken jag kan mäta och bestämma, huru högt
min framställningskonst har hunnit. — Ädla grefvinna, gärna vill jag måla af er, men frikalla mig
från att göra det fåfänga försöket att gifva edra drag åt en madonna.
Aldruda bleknade. Vreden gnistrade i hennes mörka pupiller.
"Ih, det var ett flygtigt infall," sade hon leende och visade sina smala hvita tänder. "Jag
är ers helighets tjänarinna; men jag hoppas, att det icke skall blifva mig ålagdt att låta måla af
mig såsom en zigenerska på hästryggen."
I samma ögonblick som grefvinnan led detta förskräckliga nederlag, böjde sig Guilio
Romanos jättegestalt ned till Rafael och hviskade några ord i lärarens öra.
Rafael såg ut, som om han fått ett dolkstyng i hjärtat. Hans ögon uppspärrades; hans
blick blef som en sömngångares. Romano fattade hans arm och drog honom bort. Han lydde;
därpå vände han sig om och gick till påfven.
"Hvad fattas dig, min Rafael?" frågade Leo bestört.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
