Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Petrus Paulus Rubens
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KONSTNÄRS-BIOGRAFIER.
3
århundradet utvecklat sig till den högsta blomstring och vid tröskeln till det sextonde uppnått sin
fulländning, göra de flandriska konstnärerna begärliga att med egna ögon se dessa underverk och lära
något af dem. Men att dragningen blef så allmän och bar sådana frukter som vi hos dem
varseblifva, finner blott däri sin tillräckliga förklaring, att den nederländska konsten hade kommit till den
nedstigande punkten i sin utvecklingsgång. Den tyska däremot, som just nu i frodig kraft och prakt
öppnade sina härligaste blommor, blef genom intensiteten af sin sjelfständiga produktion, ehuru till
rummet betydligt närmare sjelfva härden för inflytandet, ännu länge bevarad för de transalpinska
mönstrens upplösande inverkan. Annorlunda i Nederländerna.
Jan Gossaert, kallad Jan van Mabuse (Maubeuge, hans födelsestad), född omkring 1470, död
1532 i Antwerpen, var den förste, som genom en långvarig vistelse i Italien blef fullkomligt
omskapad med hänseende till sin konsstil och införde det nya maneret i sitt hemland. Det väsentliga
i denna förändrade stil bestod däri, att de för den nederländska konsten alldeles främmande och i
i följd däraf för en nordisk konstnär i synnerhet påfallande egenskaperna hos det italienska måleriet
efterapades med fullt medvetande och naturligtvis med undertryckande af det ärfda uppfattningssättet.
Stegrandet af de naturliga företeelserna utöfver deras vanliga mått, renandet af formerna, den
korrekta och fina teckningen af det nakna, friheten, styrkan och behaget i rörelserna blefvo föremål
för ett afsigtligt, mödosamt tillegnande, och emedan allt detta icke framgick ur den egendomliga
konstnaturellens inre behof utan upptogs utifrån såsom en färdig produkt af en främmande stämning
och skaparkraft, så tog det sig icke väl ut och behöll oupphörligt utseendet af en lånad drägt.
En hel rad af icke obegåfvade konstnärer tillhöra denna riktning; bland dem må nämnas
Mabuses lärjungar Lambert Lombard (född i Luttich 1506, död 1560) och Jan Schoreel (född
1495 i Schoreel, död 1562).
Men sin glanspunkt, på visst sätt sitt klassiska uttryck fann denna riktning i Lambert
Lombards mest framstående lärjunge Frans de Vriendt den äldre, vanligen kallad Frans Floris
(född i Antwerpen omkr. 1520, död 1570). I sjelfva verket var han också en konstnär af sällsynt
talang, liflig fantasi, stor snabbhet i kompositionen och en förvånande ledighet och säkerhet i
utförandet. Det enda, som hos honom i afla afseenden saknades, var djup och värma. Sedan han
1540 blifvit upptagen såsom mästare i S:t Lucas’ målaregille i Antwerpen, öppnade han därstädes
en skola, som skall hafva räknat mer än hundratjugo lärjungar i målarekonsten, och hans af den
tiden med häpen beundran åskådade, öfver måttan fruktbara konstverksamhet förvärfvade honom hos
hans samtida och till och med utöfver deras krets binamnet den ’’nederländske Rafael^. Men såsom
ett pikant exempel på, huru ett sålunda förvärfvadt namn kan spårlöst försvinna ur människornas
minne, må här omnämnas, att den gata i Antwerpen, vid hvilken hans grannt utsmyckade och af
honom sjelf med omfångsrika målningar — äfven på fasaden — beprydda boningshus var beläget och
hvilken man med pietetfullt erkännande af hans storhet hade kallat "Florisstraet", nu af hans
efterkommande medborgare i 19:de seklet genom en kostligt naiv misstydning af namnet är omdöpt till
"nie aux fleurs’’!
Från honom går det nu hastigt nedåt. Väl höll sig en af hans lärjungar Martin de Vos
(född 1531, död 1603) ännu tämligen på mästarens höjd; men redan hos de talrika medlemmarne
af familjen Francken inställer sig förfallet ohäjdadt och fortskrider sedan, tills ändtligen i
Bar-tholomäus Spranger (född 1546, död 1625) den vidrigaste manierism träder oss till möte.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
