Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
70
bly og dryppende som en rustning av smeltende
is; han gjøs — det varte lenge; og mens nevene
knuget om taket, lot han sig langsomt synke ned
i dypet av legemlig elendighet. Hans tanke blev
innadvendt på en dorsk, hensiktsløs måte, og da
noget puslet lett ved knesenene hans, för han, som
det heter, næsten ut av sitt gode skinn. I spranget
støtte han mot ryggen til kaptein Mac Whirr som
ikke rørte sig; og så grep en hånd ham om låret.
Der var kommet et ophold — et truende ophold
av vinden, stormen holdt pusten — og han følte
sig befingret overalt. Det var båtsmannen. Jukes
gjenkjente disse hendene så tykke og veldige, at
de syntes å tilhøre en ny menneskeart.
Båtsmannen hadde kommet op på broen, og
kravlet på alle fire mot vinden, til han hadde fun-
net førstestyrmanns ben med skallen sin. Han
krøp øieblikkelig sammen og begynte å utforske
Jukes” person opover, med forsiktige, undskyl-
dende grep, som det sømmet sig en underordnet.
Han var en heslig, undersetsig, grov sjømann på
de femti, håret, kortbent, langarmet, han lignet en
eldre ape. Styrken hans var umåtelig; 1 hans store,
klumpede poter som svulmet ut lik brune bokse-
hansker fra enden av lodne armer, blev de tyngste
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
