Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Förord.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
vit införd i Shakspeares verld, och hade dessutom
redan i yngre åren börjat göra sig hemmastadd inom
den engelska literaturen. Ät detta håll rigtade
han nu sin uppmärksamhet, och der påträffade han i
Byron en natur, af hvilken han kände sig kraftigt
tilltalad. Väl hade han öppet Öga for det småaktiga
och fördomsfulla, som fördunklade glansen hos detta
jättesnille, men det hindrade honom icke att erkänna
hela dess poetiska storhet; och den väldiga kamp,
som denne titan förde mot verlden och sin egen
natur, var för honom ett i hög grad fängslande
skådespel. Deraf föranleddes dessa mästerliga
öfversättningar af den britiska skaldens arbeten,
hvilka börjades 1853 och fortgingo till 1869 *. Men
under det han sålunda, vid handen af Byrons sångmö,
närde sin fantasi och utbildade sitt formsinne,
underkastade han sin dittills hysta verldsåsigt
en pröfvande granskning. För hans skärpta blick
framstod nu tydligt allt det obestämda och sväfvande i
ungdomsårens frihetsbegrepp och politiska ideal. I den
lagbundna friheten, den på sund och sedlig grundval
fortgående politiska utvecklingen lärde han sig nu
att se sitt ideal. Han fann detta mer, än i månget
annat land, hemmahörande i det kära fosterlandet,
och från denna stund förlorade den politiska frasen
all magt öfver honom. I sin diktning stälde han
sig nu ined klart medvetande som enda mål att vara
svensk. Med tyskeriet var det slut för alltid;
fosterlandskärleken hade aftvått allt främmande
smink. När 1856 tryckfriheten syntes honom sväfva
i fara, trädde han inom skranket med sin dikt:
))Vårt fria orå»\ men man jemföre denna med samma
ämnes behandling 1842 i dikten »Den siste kungen»,
och man skall finna hvilken förändring skalden
redan då undergått, och huru den verldsborgeiiighet,
som i den äldre dikten blickar fram mellan raderna,
är här fullständigt utplånad. En jemförelse emellan
»Utmaning» (1844) och »Sveaborg» (1855) ådagalägger
äfven förändringen, ehuru i annan rigtning. De här
nämnda stycken tillhöra den 1861 utgifna andra delen
af Dikter. Men innan vi för den närmare redogöra,
hafva vi att nämna, det Strandberg under hela
1850-talet var ifrigt sysselsatt med öfversättnings-
* Mazeppa utkom 1853, Belägringen af Korinth 185é,
Fången på Chil-lon 1854, Parisina 1854, Beppo 1854,
Giaurn 1855, Bruden från Abydos 1855, Ön 1856,
Corsaren 1868, Lära 1869, Don Juan 1857-65.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
