Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - De små nattvardsbarnen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
264
De hörde djupa suckar från alla bänkar gå,
De funno presten ensam på predikstolen stå,
Med den förgylda dufvan öfver hjessan,
Så sågo de, der hvalfvet i himmels höjd försvann,
Hur några svalor flögo i bågar af och an
Och från gesimsen lyssnade till messan.
Men det, som gaf förtröstan och löste deras fot,
Var den der strålgestalten i ramen midt emot,
Som stod i ljus från ofvan och till nedan,
Som sken i sida kläder, förklarad, allvarsam,
Som sträckte handen mot dem och lockade dem fram
Och tog ej sina ögon från dem sedan.
Nu ljödo orgelns toner och röster deribland,
För altaret kom presten med guldpatén i hand, Och
kallelsen till nattvardsbordet hördes, Från alla
håll de bjudna beredde sig att gå, Men ingen lade
märke till barnen, till de två, Som uppåt koret nu
med strömmen fördes.
Ändock de späda stodo ett stycke längre bort, De
lyckades att skönja sin moder inom kort, Som knäföll,
nedböjd öfver altarringen; Vid denna kära. upptäckt
de smögo ljudlöst hän Och sjönko jemte henne på sina
mjuka knän Som små keruber, hvilka hoplagt vingen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
