Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Till C. A. Kullberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
284
Sorlet gehöret förtar, trängseln förrycker min
plats. Står jag på torget och flyter jag ut med
mennisko-
strömmen,
Sjelfva mitt innersta jag splittras, förkommer,
förfar, Ryckes i hvirfveln hän, betäcks med lidelsens
fradga, Och hvad som bergås en dag är ett
bedröfligt fragment.
Tystnad välsignelse blir och ensamheten ett
stålband, När man vill samla sin kraft, samla till
dugande prof.
Så »Angelikas» skald i det stilla närde sitt väsen Och
i sin ensliga ro lefde på hjertats förvärf, Störtade
ej yrvaken å stad i lefnadens tummel, Fylde med bilder
sin själ, lärde, begrundade, såg. Enslingens lif är
förunderligt rikt på syner och drömmar,
Aningar, syften och hopp, innerlig känsla och tro:
Tager man vara derpå, och låter dem tränga igenom,
O, huru färga de ej tanke och vilja och hug! Brådklok
gick han ej heller ut ur betraktelsens skola, Sjelfva
besinningen fick nerver hos honom och blod. Si,
då välde ingifvelsen upp och flödde i bilder Med
sin helleniska typ gjuten i nordiska drag, Klara,
personliga, fulla af lif och anda och sanning,
Och i sitt innersta djup speglande sångaren sjelf! Då
flöt tårarnas skur på »Angelikas» graf, på den ungas,
»Stafkarln» lutade sig, trött, på sitt läger af snö;
Då log »kärlekens dialektik», då »suckade skogen»,
Kom den besvikne igen, slängde med sorg och förakt
»Smycket» i brudens knä, den falskas, och gick
sina färde;
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
