Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Till C. A. Kullberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
285
»Flickans födelsedag» födde en blommande dikt; Fadrens
skuggor drabbade hop i »Midsommarnatten», Och
»Till de unga» ett rop höjdes från Sanningens
berg.
O, hvilken språkets musik! Hvilken mägtig och
manligt förhållen
Värme i känsla och ton, hållning i former och
stil! Fäderneslandet stod upp och klappade
händer och
trodde
Diktningens gyllene tid kommen till baka igen. Klaga
dock ej, att dikten så snart försinade! Källan
Fyldes beständigt på nytt, fyldes till lekande
brädd, Medan dess sile förändrade lopp och från
blomstrande
vallar
Med sin förfriskande ström forskningens rötter
begöt. Ingen förväntan han svek och aldrig
ett löfte han
brutit,
Hela sitt väsen han gaf, villig och offerberedd. Nej,
det förgängelsen var, som besvek, och det härliga
flödet
Ledde till baka igen in i det evigas djup. Arfvet
vi fått är äkta metall. Beklagom oss icke! Hvad
han inom sig behöll - himlarna ega det nu, Sofradt,
gediget och rent, och förgäfves vi pocka på
mera, »Sorlet af menniskors lif studsar mot himmelens
port.» *
1866.
* Angelika, 2.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
