Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Childe Harold vid Waterloo
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Så stiger man till häst i största fart. Sqvadroner
sluta hop och vagnar skramla Och rycka upp i sina
linier snart; Kanonskott, knall på knall, i fjerran
ramla, Och trumslag veteranerne församla, Långt innan
morgonstjernan uppe är; Och borgersmän, de unga som
de gamla, I gatuhörnen trängas här och der Och hviska
bleknande: »vi ha dem redan här!»
Och »Cameron stånda upp», det ljudligt klang, Det
härrop, som på Albyns kullar hördes, Och det, som
sjelfva saxaren betvang. Af pibrochs gälla drillar
natten stördes, Och med det väder, som i pipan fördes,
Så svalde också desse höglandsmän Af dödsförakt, som
de ha ärft inbördes, Som tusenår a minnen alstra än,
Der Evans stolta namn, och Donalds, gå igen.
Ardennerskogen vaggar sina grenar I grönska öfver
dem, och tårdränkt ser (Om sorg med liflösheten sig
förenar) De tappre, som ej återvända mer. De innan
qvälln likt gräset trampats ner, Som de nu stå på,
- men som stält sin kupa, Härnäst den grönskar, öfver
dem och fler Som nu i striden vältra hufvudstupa,
Liksom en ström, och snart f or multna i det djupa.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
