Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Childe Harold vid Waterloo
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
71
De svärmat lustigt dagen om - och ystert Fick
qvällen fart bland Evas hulda slägt; Men redan
midnatt slog allarm, och dystert Kom morgon tågande
i vapendrägt. Så stormar dagen bland kanonrök käckt,
Som, när den glesnar och reträtt man ropar, Skall visa
marken med en mull betäckt, Som sjelf får myllas -
häst och karl i hopar Och vän och fiende i samma röda
gropar.
Från bättre harpor deras dräpa klingat, Men en jag
ur det ädla vimlet tar, Hvad dels vår egen skyldskap
har betingat, Och dels den orätt, som jag gjort
hans far, Men ännu mer den goda klang det har, Ett
namn som hans. Der dödar slogo neder Och striden,
tappre Howard, hetast var, Fann knappt en kula bland
de glesa leder Ett bröst mer rikt än ditt på mandom,
tro och heder.
Jag vet dem, som för dig ha gråtit blod: Hvad hjelpte
det, om än jag tårar hade? Men när i skuggan af det
träd jag stod, Som grönskar, der ditt sista ord du
sade, Och såg hur dagen löftesrik belade Det vida
fält med äring tusenfaldt, Hur våren kom med hacka
och med spade Och fogelskrik, så såg jag deråt kallt,
Ty det var något mer jag sökte framför allt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
