Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Childe Harold vid Waterloo
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
72
Jag sökte dig, och tusen, hvilkas slägt Nu mot ett
tomrum sina armar sträcka Och skulle tacka Gud, i fall
en flägt Af glömska komme för att allt betäcka. Om en
basun skall deras kära väcka, Får det bli domens -
ryktets är för svag, Och äran svalkar, men förmår
ej släcka En feberväntan, gäckad dag från dag, Och
sjelfva Pantheon är och blir - en sarkofag.
I vemod sorgen löser sig på slutet. Ett träd går ut,
men har en seg. natur, Ett skrof kan vara flott med
rodret brutet, Och sina fogar lossnar bjelken ur,
Men skräpar qvar; en sönderfallen mur Står, äfven
utan tinnar, qvar om sider, Och fången blir en del
utaf sin bur, Ja, sjelfva dagen utan solsken skrider,
i brister hjertat - rnen har lif ännu, och svider.
Liksom ett krossadt spegelglas, som gifver * En enda
bild i tusen exemplar, Dess fler, ju flera skärfvor
som det blifver, Och ändock samma bild i en och hvar -
Så lefver hjertat i fragmenter qvar Och evigt samma
sveda innerymmer, Det intet blod och ingen värme
har, Men tvinar mot den natt, som långsamt skymmer,,
Fast ingen ser dess strid, och tunga, och bekymmer.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
