Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Familjen Poisson. 9 - Familjen Poisson. 10
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
208
Det är ju mörkrets skuld, att han ej ser så noga,
Och gatuläggningen är under all kritik.
Men morgonen derpå blir det en ann musik:
Som nykter medger han, att han dock kom till korta,
Man vidgår mycket lätt ett fel, när det är borta.
Skall nu ett speladt rus bli illusoriskt, får
Det ses på hvarje geste, hur vi försöka dämpa
De tunga dunsterna och deras kraft bekämpa,
Fast benen vika sig och tanken vilse går.
En drucken är ur stånd att föra kroppen ledigt
Och kan ej rigtigt se, än mindre tala redigt;
Men fast han märker allt begynner gå omkring,
Han stretar som en karl och låts om ingenting,
Vill hålla ryggen styf och rigtigt skrufvar nacken,
Fastän hans svaga knän och lutningen mot backen
Bevittna, huru svårt det honom blir till slut
Att hålla sig kurant och kunna härda ut.
Arnould. Ja, jag förstår.
Raymond. Så här skall du gestalten föra; Man lär sig
bäst utaf att se hur andra göra. (spelar drucken)
»Sju tunnor tusan hakar!»
Arnould (gör efter). »Sju tunnor tusan hakar!»
Tionde Scenen. PAUL. RAYMOND. ARNOULD.
MARIANE.
Paul (som kommer in genom fonddörren). Min far
berusad
sjelf! Min egen son så slapp! Och begge raglande!
Och svärjande i kapp! Arnould. Förlåt! Mariane
(till Paul). Låt mig få gå.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
