Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Amors genistreck. I, 2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
228
Der han ej har det ringaste behof? Bör jag ej blunda
der jag ser en flicka Och nöjas med att vara glad
och fri? Fly tvenne friska läppars harmoni, De
purpurkalkar, med en honing i Som Adams söner ej
ostraffadt dricka? Hvad är mitt syfte? Handla
för min vän? För hans skull göra mig bekant med
bruden? Men till hvad gagn? Det lär ej rädda den,
Som är till gyckel för den lille guden. Hvad skall
jag här då, dit jag aldrig tvangs? Jag är en tok!
En narr! En narr till gagns! Ar det ej sant?
Säg ärligt, som ni plägar.
Robert. Nog tycker jag ni är på’ goda vägar.
Verner. Ni drifver med mig, och ej utan grund.
Robert. Jag svarar som ni bad mig, fritt och
ärligt. Men säg mig hvad ni anser så förfärligt.
Verner. O ja! Men lofva mig med hand och mun
Att tiga med det, hvad det också gäller, Och knappast
åt er sjelf förtro det heller.
Robert. Ej åt mig sjelf ens? Men på eri man
hand Jag brukar spraka med mig sjelf ibland.
Verner (leende). Haha! Jag vet ni älskar
monologer.
Robert. Ja, med sig sjelf förliks man alltid väl.
Verner. Ens egen tanke (har man sagt med skäl)
Ar kanske värst af alla demagoger.
Robert. Der tanken med förnuftet varder ett Har jag
ännu ej någon våda sett. (med ett visst eftertryck)
Men der ej tanken något bättre
viste Än gå i ledband hos ett hetsigt blod,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
