Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Amors genistreck. I, 6
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
245
Han kommer som han vore kallad hit, Att bli en medlem
utaf vår förening.
Robert. Jag fattar icke rigtigt frökens
mening.
Lotta (demonstrerande). Är det ej att
förderfva allt
med flit,
Då pappa ständigt plågat Henrietta Med denne löjtnant
- att hon bör - och skall - Att pligten fordrar -
jo, det är det rätta! Nog är det gifvet, att i alla
fall Hon skall bli liknöjd för en man, och kall, Som
uppfylt hennes själ ined leda, innan Hon sett personen
ens, den unga qvinnan; - För Verner deremot är tösen
fri; Om honom har man icke saggat ständigt Och dermed
qväft den inre sympati, Som växer ut till kärlek rätt
behändigt. Kan hända får han bugt med henne, han.
Henrietta. Tyst, söta, lilla Lotta, om du kan!
Robert. Herr Verner! Jaså, var det
meningen? Det kallar ni en medlem af föreningen? Men
herr Brienne, fröken?
Lotta. Låt mig se!
Min syster gråter för att hon skall ha’n, Men som
jag icke skall, kan jag ju ta’n.
Robert. Nu skrattar jag ...
Henrietta. Det lockar mig att le, Herr Robert,
att ni gitter stå och höra På hennes galenskaper.
Robert. Hvar idé,
Min fröken, fordrar ett uppmärksamt öra; Den kan ju
lätt till något nyttigt föra,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
