Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Amors genistreck. II, 6
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
274
Robert. Det tror jag; men som far så plär man åter
För dottern presentera hennes make.
Öfversten. Ja, ser ni, men der är en liten hake. På
afstånd känner jag mig mera trygg. Ni vet, hur blyg
min dotter är, och skygg, Och i mitt granskap alltid
mycket mera.
- Nej, vet ni hvad? Låt saken ha sin gång! Om
jag tillstädes är, tör jag genera
De unga tu; ni vet, jag hatar tvång.
Eobert (afsides). Det skall Gud veta!
Öfversten. Och nu är min djerfva, Min enda bön till
er, min hjertans vän, Att icke bry er om det här,
om än Ni funne skäl till tadel. Vi förderfva Den
bästa sak med opåkalladt nit.
Eobert. Nej, jag skall blunda och ej titta dit.
- Om den der löjtnanten för öfrigt torde Jag döma
partiskt.
Öfversten. Det vax det ni gjorde.
Eobert. Hvad tycker öfversten om honom?
Öfversten. Ah,
Det är en ståtlig karl. Jag tror, man finner Bland
unga militärer mycket få Så stadgade och så solida
. . .
Eobert (spefullt}. Så?
Öfversten. En officer till kropp och själ. Han
brinner Af lust för yrket. Jag har sett bevisen.
Eobert. Nej, ser man!
Öfversten. F-n så stark i exercisen!
Eobert. Men är det er, herr öfverste, bekant,
Hur han är sinnad mot er dotter?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
