Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Amors genistreck. II, 6
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
275
Öfversten. Kära, Han är pin-kär i henne.
Robert. Är det sant?
Öfversten (med eftertryck). Pin-kär!
Robert. Då kan man icke mer begära.
Öfversten. Pin-kär! Hur länge skall j äg här
predika?
Robert. Kors, det är inte nödigt alls att skrika,
Jag gissar nog att han är kär.
Öfversten. Han blifver Utom sig när jag nämner
henne blott. Ni ler? Kan ske ni tror jag
öfverdrifver?
Robert. Nej, det har jag från första stund
förstått Att han är ung, och hon är vacker, flickan;
Och när det är på så sätt stäldt, så har Man lätt att
blifva kär, det vet en hvar. Men ni har ej spelt ut
än sista brickan.
Öfversten. För sista brickan vågar jag kavera.
Robert. Jaså! (afsides) Det är ändå bra mycket
mera, Än jag i gubbens kläder gjort, (högt)
Jojo! Förhåller sig affären på det sättet, Så bör
man visst det allra bästa tro.
(vill gä in i sitt kabinett,, der Brienne låtit se
sig litet förut och nu drar igen dörren).
Öfversten. Hvart ämnar ni er?
Robert. In i kabinettet.
Öfversten. Hvad skall ni der?
Robert. Slå mig en stund till ro.
Öfversten (afsides). Jag tror ej på herr informatorn
rigtigt Och får se upp med min munsjör försigtigt.
CRobert vill å nyo gå in i kabinettet, men öfversten
håller honom
qvar.) Ni har så brådt?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
