Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Amors genistreck. II, 8
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
280
Och att hon passar bättre, svarar mer Emot ert ideal
- min Gud! Jag ser I denna möjlighet en mängd af
faror Och för min framtid fruktansvärda snaror.
Verner. Jag vet, fast jag ej fröken Lotta känner,
Att vi ej kunna annat bli, än vänner; En älskad syster
kan hon bli mig - men Mitt hjerta det hör er till.
Lotta. Af en vän Kan bli en älskare.
Verner. Hur lätt att gäckas, Då läppen, som
raljerar, är så skön, Att svaret värnlöst qväfs uti
en bön! Men min passion kan icke mera stäckas. Den
blinde guden med sin båge har Långt förr, än jag
fick se er, lemnat qvar En brand uti mitt bröst,
som ej kan släckas. Att kämpa mot hans allrnagt
öfvergick Min svaga kraft. Den bild, han målade
För min betagna själ, den skälmska blick, Den gratie,
det lif, som strålade Ur bilden - har jag hänryckt
återfunnit Hos er...
Lotta. Nu må ni väl till punkt ha hunnit! Jag
fruktar nästan, att er fantasi Beställsam målat er en
bild, hvari Det är er artighet, som velat finna Ett
par af mina drag. Men penseln hör Ej Amor till.
Han är ju blind, besinna!
Verner. Nej, ni gör orätt, fröken, då ni för Ett
sådant språk . ..
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
