Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Amors genistreck. II, 13
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
299
Vi ej, fast obemärkt, i dag ha njutit
Gud Amors understöd. Han säkert har
Med e1t genistreck hjelpt oss litet hvar
Till rätta med de ljufva band vi knutit,
Och medelst små, oskyldiga chikaner,
Herr öfverste, hjelpt er i edra planer.
Jag vill ej lyfta slöjan, hvilken hvilar
I täta veck omkring Cupidos list;
Men någonstädes låg han här för visst,
Förtjust att kunna skicka kärlekspilar
Emot kallsinnighetens Antikrist.
Jag böjer mig för guden, jag bekänner
Att det är han, som förer segern på
Sin fina bågsträng; och hans pilar nå
Så långt han vill, så snart han senan spänner.
Öfversten. Ja-ja, ja-ja!
Brienne (vänder sig till Henrietta). Hos er,
min fröken,
bör
Jag be om ursäkt för det föregångna. Och kan jag
hoppas för min bön gehör?
Henrietta. O, låt mig sansa mig! Vi äro
fångna, Det ser jag nog, uti vår egen list. Men det
gör mig så lycklig, det är visst, Att jag på samma
gång som barn kan lyda Och följa som person mitt
hjertas drift.
Verner (närmar sig Lotta). Hur tolkar jag ert
ögas
dunkla skrift? Jag vill så gerna den som tillgift
tyda,
Lotta. Hvad kan jag icke vänta mig för godt,
Då ni begynt på detta sättet redan!
Verner. Betänk, ni deltog sjelf i en komplott
. . .
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
