Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lärdt folk i stub. II, 3
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
321
Ariste. Och jag står nu här i akt och mening Att
skyndsamt mana på en kristelig förening.
Bélise. Hur fint han leder dem på bakspår, och hur
nätt!
Men oss emellan sagdt: hans tal om Henriette Är bara
fagert snack, hvarmed han vill beslöja En glimmande
passion, som han ej vågar röja. Men sqvallra kunde
jag, och det hvad stund jag vill.
Ariste. Nå, efter allt i hop förut du känner till,
Så, kära syster, säg: hvem är då denna flamma?
Bélise. Du ber mig?
Ariste. Säg oss det!
Bélise. Jag sjelf.
Ariste. Du?
Bélise. Just densamma.
Ariste. Jag måtte säga!
Bélise. Hvad! Skall detta gälla mig? Och hvad
är det jag sagt, som så förvånar dig? Man är väl
icke så vanlottad, vill jag hoppas, Att man ej
någon ros har qvar ännu, som knoppas? Dorante och
Lycidas, Cléonte, liksom Damis, Ha icke hittills gått
likgiltigt mig förbi.
Ariste. De brinna då för dig?
Bélise. Med en okuflig låga.
Ariste. Det ha de sagt dig?
Bélise. Nej; de skulle bara våga! Tills dato ha
de haft försynthet nog, min vän, Att icke hviska fram
ett ord om kärlek än; Men stumma vittnesbörd jag haft
i mängd på styrkan Af en hängifvenhet, som går hårdt
när till dyrkan.
Ariste. Men ändå går Damis så fasligt sällan
hit.
C. V. A. Strandberg, Saml. Vitterh.arb.
II. 21
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
