Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lärdt folk i stub. II, 7
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
331
Och så godt först som sist min hjertans mening
biktar. För tokor anses ni; och jag bekänna får . . .
Philaminte. Hvad nu?
Chrysale (till Bélise). Det är till dig som mina
ord
jag rigtar.
Ni stöter er på ord, som ej ha gångbar snitt. Men
lemnar i ert skick pedanteriet fritt. Låt det
välsignade biblioteket fara, Behåll en foliant för
mina kragar bara, Men tutta sedan eld på skräpet,
kära vän, Och lemna forskningen åt vetenskapens män;
Låt rensa vinden från de skräpiga gudslånen, Den långa
kikaren, som just kan skrämma folk, Ert lekverk på
stativ, och i fodral och hålk; I stället för att
se hvad folket gör i månen, Se till åtminstone,
att något, som befalls, Blir gjordt i detta hus,
der allt går pä sin hals. Det är ej som sig bör
(och det på många grunder) Att qvinnan lägger sig om
bord med lärda värf; Men hålla sina barn från lättja
och förderf, Ha ögat på sitt folk och alla deras
funder Samt ställa om sitt hus ined nödig sparsamhet
Ar den filosofi hon bäst förstår och vet. Det hette
fordomdags: en fjolla den, som känner De gamle grekers
skor, men sina bakfram spänner, Som gått så djupt,
att hon på sistone förstår Att reda ut allting,
förutom eget hår! Då läste qvinnan ej och lefde ej
för klotter, Men viste för sitt vett ändå förträffligt
råd, Fast hennes bokförråd var sax och nål och tråd,
Hvarmed hon redde till utstyrseln åt sin dotter.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
