Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Giauru, ett stycke av en turkisk berättelse
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
28
Till häst igen från den attacken,
Fast ingen fiende man fann.
Med spänd karbin och dragen klinga
En del bak hästens länd och bringa
Till hälften funno värn,
Och bakom närmsta klippa flera
I hast försökte retirera
För kulor och för jern,
För att ej skjutas ner som bockar
Af männer bakom berg och stockar.
Men Hassan tyckte det var skam
Och satt ej af, men sprängde fram,
Till dess han såg på skott, som blänkte
Der frarnmanför, att fienden
Hvar stig besatt, hvar enda en,
Som något hopp om räddning skänkte.
Då knorrades i vredesmod
Hans skägg, och ögat sprang i blod:
»Nog pipa kulor när och fjerran,
Men värre såg jag, det vet Herran!»
Fram ryckte fienden, och skrek Till dem att sträcka
vapen genast, Men Hassan med sin blick allenast
Göt större skräck i den som vek, Och ingen af
hans lilla skara Lät svärdet eller bössan fara,
Ej heller om amaun han skrek. Nu från sitt bakhåll,
fast försigtigt, Kom fienden i sigte rigtigt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
