Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Giauru, ett stycke av en turkisk berättelse
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
29
Och mellan stammarne som bäst
Ett par tre sprängde fram till häst,
Men är der ej en främling äfven
Med utländskt svärd och blod på näfven?
»Ha, det är han! Jag ser det väl
På pannan, på den bleka, höga;
Jag ser det på hans onda öga,
Ett redskap åt hans falska själ;
Jag ser det på den svarta hästen;
Men fast han i arnauterdrägt
Sin usla tro förnekar fräckt,
Så hjelper det ej nu för resten.
Nu kom du i en lycklig stund,
Du kärlekstjuf, fördömde hund!»
Liksom en flod i hafvet rullar
Sin svarta ådra under knot,
Men tidevattnet spjernar mot
Med böljor stupande som kullar
Och strömmens kraft till baka slår
Så skummet högt i luften står,
När bränningar och hvirflar rasa
I hela vinterstormens fasa
Och i det fina dugget sjön
Mot stranden vräker hvit som snön,
En strand, som gnyr och skälfver under
Det väldiga, det vilda dunder:
Som floden då och hafvet mötas
I vredesmod och sammanstötas,
Så drabba dessa samman i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
