Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Giauru, ett stycke av en turkisk berättelse
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
37
Och mumlar då om vapengny Och turkar slagtade
eländigt. På klippan kan han stå ibland Och rasa mot
en blodig hand, Som nyss han menar stympad vara, -
Fast det är han som ser den bara En hand, som bjuder
på en graf Uti det bottenlösa haf.»
Inunder kapuschongen stirrar Ett anlete af spöklik
art, Men blixten, som ur ögat irrar, Gör allt för
mycket uppenbart. Nog skiftar hon, pupillens stjerna,
Men icke ser man deråt gerna För en demonisk dragning,
som Ej låter någon vända om, En ande, utan hinder
för sig, Som allting underdånigt gör sig. Som
honingsfogeln naglas fast Af skallerormens blick
osvikligt, Så känner man sig oundvikligt Förlamad af
hans ögonkast. Och möts han ensam i sitt kloster,
Så läser man sitt pater noster, Som om hans bittra
löje blott Med fasa smittade och brott. Men sällan
han ett löje fått, Och det var också, när det hände,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
