Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Giauru, ett stycke av en turkisk berättelse
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
38
Som dref han gäck med sitt elände:
Då krusas denna bleka mun,
Men stelnar se’n i samma stund,
Som om förakt och smärta iså
Hans hjerta och allt godt förvisa.
Och väl är det; ty sådant skratt
Det skrämmer mer än det är gladt.
Men vida hemskare det blefve,
Om än ett känsligt sinne skrefve
Sin gamla stil i dessa drag,
Der likasom ett tycke stannat
Af klart och dystert om hvart annat,
På hvilkas skiftning än i dag
Det stundom röjer sig ett hjerta,
Trots mången skuld och mången smärta.
För hopen vittnar sådant blott,
Att han ett Kainsmärke fått,
Dock bodde der ett uttryck inne
Af ädel börd och ädelt sinne.
Ja väl, fastän han genom brott
Och grämelse och ånger sedan
Förstört och fläckat båda redan,
Såg den ej ut som hvars mans son,
Som fått så stora gudalån;
Och hvar vi sådant se och höre,
Så nästan rysa vi derföre.
En koja grusad der och hvar
Bekymrar vandringsmannen föga;
Men på ett torn, som ramlat har,
Om det har några tinnar qvar,
Han häftar häpnande sitt öga;
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
