Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Giauru, ett stycke av en turkisk berättelse
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
43
Med ledan aldrig än jag togs;
I muntert lag, i stridens villa
Jag led ej att förtvina stilla.
Nu, utan kärlek, utan hat
Och allting, som en man besjälar,
Jag vore hellre detta frät,
Som öfver gråstensmurar krälar,
Än sutte slö och stirrande
Och med min tanke irrande.
Dock suckar jag i hemlighet om
Den hvilan - som man icke vet om;
Och snart kan hända får jag den,
Får sofva ut och slippa drömma
Om hvad jag var och ville än
Med glädje lefva om igen,
Hur strängt du än mitt lif må döma.
Mitt minne är deri djupa graf,
Der mina fröjder länge domnat:
Långt bättre att med dem jag somnat
Än sutte här och nöttes af!
För ingen hjertsorgs bittra flöden
Jag fegt har ryggat, tro mig du,
Och sökte icke sjelfmant döden,
Som narrar förr och mesar nu,
Fastän jag honom aldrig fruktat
Och gerna skulle krutrök luktat,.
Om faran vinkat till en dust
För äran, om ej kärlek just.
Jag gjort det - icke för att skryta
Med lager, som jag plockat grön, -
Ty den jag låter andra bryta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
