Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Giauru, ett stycke av en turkisk berättelse
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
42
Der bara tomma intet vimlar. Hvem vill en himmel,
som ej har Sin sol och sina skyar qvar? Och förr ett
blåsigt haf om natten Än aldrig gunga på ett vatten
Samt, när det lugnat efter hand, Ett strandvrak stå
på ödets strand, Som sakta ned i gytjan glider Och
osedt ruttnar opp om sider - Långt bättre sjunka der
man dref, Än multna styckvis på ett ref!
»Du, fader, du har sett förrunna I stilla ro din
lefnads dar Bland radband, som du räknat har, Och
suckar, som ej räknas kunna: I förbön för din nästas
fel, Men utan skuld för egen del, Om också stundom
svag som andra, Din långa väg du kunnat vandra Och
tackar Gud att aldrig du Känt de anfäktelser ännu,
Som dina skriftebarn bekänna, När, i en stund af bikt
som denna, De åt din rena, fromma själ Förtro sin sorg
och synd jemväl. Min lefnad lustigt nog förflutit,
Fast bitterhet än mindre trutit; Men om jag kär var
eller slogs
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
