Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Giauru, ett stycke av en turkisk berättelse
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
46
Allt hvad jag kunde ge jag gaf:
Den graf jag fick vår ovän bädda.
Hans död tar jag mig icke af,
Men hennes öde, det är detta,
Som gör mig afskyvärd med rätta.
Hans dom var fäld - det viste han
Utaf tahiren, som om qvällen
I förväg kunde höra smällen
Af dödsskott från det pass, der man
Se’n följde rotvis på hvar ann.
Så föll han midt i stridens ifver,
Då man ej akt på döden gifver;
Till Mahomet ett enda rop
Och Allah - det var allt i hop.
Han sökte mig åt alla kanter,
Vi möttes, och jag dröjde just
Till dess jag hört hans sista pust;
Men, fastän stungen som en panter
Af jägarns stål, han knappast tör
Känt hälften af hvad jag nu gör.
Jag sökte fåfängt flere gånger
En stymmelse lill själsqval i
De bistra drag; men raseri
Stod pregladt der, och ingen ånger.
Hvad skulle ej min hämnd ha gett,
Om jag förtviflan hade sett
Och ruelse uti det sista,
Då bot och ånger kraften mista
Att mildra dödens bitterhet,
Och man ej tröst och räddning vet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
