Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Korsaren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Att, om hans rikedom förslösad blifvit
På folk af bättre halt, det hugnad gifvit.
Som ung beljugen, afskydd nära på,
Fick han om återhåll ej minsta aning,
Men fann uti sitt hat en helig maning
Att låta alla plikta för de få.
Nog viste han för hvad han gick och gälde,
Men samma dom han om de andra fälde,
De skrymtarne, som hade till sin id
I smyg, hvad styrkan öppet kändes vid.
Han viste han var utstött, men man tordes
Ej annat än stå väl dock, som det spordes,
Han stod för sig, men lika skild ifrån
Bevågenhet som opåkalladt hån,
Så snart han nämndes, var det gerna sakta,
Folk hade rätt att frukta, ej förakta.
Man trampar på en mask, men ser sig för
Att man ej ormen i hans hvila stör,
Den ene värnlös upp från marken springer,
Den andre dör, men gifver ingen lejd,
Han snor sig kring sin ovän utan hejd
Och låter krama sig till döds — men stinger.
Men ingen är ett ondskans barn i allt.
Hos honom qvicknade från forna vårar
En ljuf passion, den han hos andra kallt
Begabbat som en lek för barn och dårar;
Han kämpade emot den, men ändå
Vardt det en lidelse deraf, som få,
Ja, det var kärlek, och dess rena flamma
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
