Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Korsaren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Men är jag ej hans gäldenär med rätta?
Han räddat våra lif, och mer än detta.
Dock tyst — han kan bli väckt — det går ej an —
Så djupt han suckar! — Ah! — Nu vaknar han!»
Korsaren lyfte hufvudet, men viste
— Af skenet bländad — ej om han såg miste;
Då rörde han sin hand, som vittne bar
Vid rasslet genast att vid lif han var.
»Hvem är gestalten der af luft och dager?
Som fångknekt är han outsägligt fager!»
»Du känner icke mig; men jag är den
Du gjort en tjenst som kan ske ingen än;
Betrakta mig! Du bar mig undan bränder
Och undan dina vilda sällars händer.
Nu kommer jag — vet knappast hur — men vill
Ej se dig dö, om räddning än står till.»
»I så fall är ditt öga, hulda qvinna,
Det enda, som ej lär af glädje brinna;
Men de ha magten — göre de sin pligt!
Jag blir ändå, se’n jag min dom fått höra,
Dem eller dig förbunden, som får göra
För ett så vackert altare min bikt.»
Det händer sjelfva tröstlösheten skämtar,
Ett skämt, hvaraf hon ingen lindring hemtar,
Ty smärtan sjelf bedrar sig aldrig på
Det löjets bitterhet — men ler ändå:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
