Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Korsaren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Så hafva ädla läppar infall bringat,
Som ända från en stupstock återklingat,
En lustighet, som, hvem hon tveksam gör,
Dock ej förvillar vittnet innanför.
På samma sätt det glänste till hos denne
Och plötsligt liksom klarnade hans änne,
Det lät på rösten som han än en gång
Sökt vara glad — fast det var snarlikt tvång,
Ty af sitt tankelif han föga bergat,
Som ej af hat och svårmod blifvit färgadt.
»Korsar, din dom är fäld, men ännu har
Jag något välde öfver paschan qvar:
Jag ville rädda dig, och detta skyndsamt,
Men ögonblicket är ej dertill gynsamt,
Dock vill jag göra hvad jag kan, att få
Ett uppskof öfver nästa dag också;
Du skyggar kan ske sjelf för mera djerfva
Förslag, som kunde begge två förderfva?»
»Se’n jag är stålsatt, eller sjunken i
En afgrund, som ej djupare kan bli,
Bespara både dig att faror spåra
Och mig förhoppningar, som blott bedåra!
Ur stånd att segra, skall som en pultron
Jag ensam söka rädda min person —
Låt vara det är en, jag ej kan glömma
Och som kan få mitt öga än att strömma?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
