Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Korsaren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Att skall man älska, får man vara fri.
Jag är slafvinna, som får rollen spela
Af gunstling och hans härligheter dela.
Hur ofta sporde jag om kärlek ej
Mitt hjerta, och fick rodna vid ett »nej!»
Tungt är att på en annans kärlek bära
Och sjelf likgiltighet inom sig nära,
Ja, kanske just för den, som man ej tål,
Förhemliga — sitt tyckes föremål!
Han tar ibland min hand, den jag ej gifver,
Men pulsen lika jemn och långsam blifver,
Och släpper han den se’n, så sjunker den
Till baka som en liflös tyngd igen.
Min mun mot trycket af hans läppar kyler
Och min förnedring för mig sjelf jag skyler:
Om blott jag haft passion så mycket som
Att känna huru den i hat slår om —
Nu kommer han och går, och hvilketdera
Han gör, det frågar jag ej efter mera,
Men om jag en gång gör det, fruktar jag
Att det i leda vänder sig en dag:
Och nu slafvinna bara, jag fördroge
Långt mindre om han till gemål mig toge!
O, att han ville söka huld och tro
Hos någon ann, som kan hans tycke vinna,
Och lemna detta bröst att återfinna
Ännu i går jag kunde sagt — sin ro!
Märk dock: om jag till ömhet mig förställer,
Är det för din skull, fånge; ty det gäller
För mig att återgälda som sig bör
Det lif jag har din hand att tacka för
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
