Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Korsaren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Och åt de kära börda dig till baka,
Som ega just hvad jag är dömd försaka.
Farväl — det dagas. Jag får offras, jag,
Men så är du betryggad för i dag!»
Hans hand hon tryckte mot sitt bröst, och dröjde,
Men hufvudet till afsked sedan böjde
Och ljudlöst som en vacker dröm försvann.
Var det en syn? Är han nu ensam, han?
En präktig ädelsten af himmelskt vatten
Låg på hans kedjor tindrande i natten,
Medkänslans klara tår, — demanten, som
Sin glans och slipning får der ofvanom!
Oemotståndlig är en tår, som blänker
I qvinnans öga: vapnet, som hon har
Så väl till hands för anfall och försvar,
Ehvad hon rädda eller kufva tänker.
Fly den! Din dygd ger tappt vid qvinnogråt,
Din klokhet villas, om du ser deråt.
En verld gafs bort, en hjelte föll till föga
För en Cleopatras tårfylda öga;
Triumvirns svaghet dock förlåtlig var,
Han offrade sin magt, men mången har
Åt erkefienden förskrifva låtit
Sin dyra själ — för det en qvinna gråtit.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
