Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Korsaren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Det talts om guld i stora högar, som
Min ädle Seyd ej bör gå miste om.
Försagd och tuktad efter leken senast —
Bevakad — följd — kan han ju gripas genast;
Men är han död, tör resten af hans band
Med rofvet söka upp en tryggad strand.»
»Om för hvar droppe blod det bjöds, du ljufva,
En sten som Stambuls diadem till lön,
Om för hvart hårstrå skänktes mig en grufva,
Der rena guldet glänste som en bön,
Om jag bland alla skatter finge välja,
Hvarom Arabiens sagor oss förtälja,
Det skulle ej en timmes uppskof bragt,
Om jag ej sett hans hufvud i min magt
Och önskat tänka ut de plågor bara,
Som smärta mest och lifvet längst bevara.»
»Ej som jag hejda vill ditt raseri,
Det är för rättvist, Seyd, att blidkadt bli,
Men kom i håg hans skatter, som jag säger;
Han blir ju ej med litet uppskof frälst,
Hans halfva anhang stupat — och du eger
Hans lif i dina händer när som helst.»
»Så? När som helst? — Jag skulle efterskänka
Den uslingen en enda dag, kan tänka,
Och kan ske ömma för min oväns skinn!
På hvars bemedling, min Gulnare? På din!
Din tacksamhet (förstås, i tukt och ära)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
