Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Korsaren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Mot den der giaurn, som var så allt för god
Att skona ditt och dina qvinnors blod
Och — blunda för allt skönt han fick att bära,
Värderar jag naturligtvis; men hör
Likväl ett råd, som du behjerta bör:
Jag tror dig icke, qvinna, och jag finner
Min misstro fullt bestyrkt allt hvad jag hinner.
Den stund han dig igenom elden bar
Säg, ville du ej flytt med denne karl?
Håll inne med ditt svar. Din kind bekänner
Sin skuld tillräckligt, ty jag ser han bränner;
Men, hulda väsen, se dig bara för —
Och icke blott hans lif en tjenst du gör!
Ett enda ord till, och — nej — det må vara.
Fördömd den stund han dig ur lågan bar!
Förr kunde elden fått — åh nej — jag har
Dig allt för kär och skulle sörjt dig bara.
Men, falska ting, låt varna dig i dag,
Att jag ej klipper vingen på dig, jag!
Det är ej skämt, som du kan hända tänker,
Och derför — lita ej på dina ränker!»
Han reste på sig, med förbittrad blick,
Och det låg hot i rösten då han gick,
Hur litet viste han om den förmåga
Att trotsa hvad som helst, som qvinnan har,
Hur litet om Gulnare och hvad hon var
I stånd att känna och i stånd att våga!
Hans misstro kränkte henne, ty hon såg
Ej klart till roten af sin ömma håg,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
