Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Korsaren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
141
Och såg och såg (så gör man jemt, och vågar
Ej vidgå hur förgäfves man sig plågar);
Men hon, i lifvet re’n så skön och mild,
Att döden sjelf fick en förklarad bild,
Höll i sin hand, den tunna, genomkylda,
De kalla blommorna så aktsamt skylda,
Som låtsade hon bara att hon sof
Och som man knappt att gråta hade lof.
Med långa fransar ögonlocken täckte
En hinna . . . blotta tanken rysning väckte ...
Med ögat håller döden illa hus
Och störtar tanken från sin tron af ljus.
Han fått de blåa globerna att brista
Och det vardt natt, den eviga, den sista,
Men skonad var en mun af fint behag,
Som liksom gjort till föresats i dag
Att ej till löje dras, men stilla vara
Och söka ro - likväl för stunden bara;
Men svepningen, och håret, hvilket rann
I döda stripor nedåt, och i långa,
- Ett hår, som bindeln aldrig kunde fånga,
När sommarn flägtade och solen brann -
Allt detta, och den blekhet som man fann,
På döden måste tanken återföra -
Hon var ej mer - hvad har han der att göra?
21.
Han gjorde inga frågor. Med en blick På denna
marmor han förklaring fick: Hon låg ju liflös -
der var allt besvaradt!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
